FRÅGOR TILL MIKAEL JOKI #3
Hur säkrar elektronikbranschen framtidens kompetensförsörjning?
Elektronik är en bransch som inte syns, men som är direkt avgörande för dagens teknik och en möjliggörare för att lösa stora delar av våra samhällsutmaningar. Vi måste sätta elektronikbranschen på kartan och se till att branschen får den uppmärksamhet den förtjänar. För att upprätthålla den nationella konkurrenskraften är den framtida kompetensförsörjningen avgörande.
Idag finns det inte någon dedikerad elektronikutbildning på gymnasienivå och branschen har inte aktivt jobbat med att kompetensförsörja inför framtiden på gymnasienivå. Men när vi nu ser en arbetsmarknadsdriven gymnasieskola växa fram har vi kanske chansen. Antalet studenter vid högre utbildningar inom elektronik ökar glädjande nog, och det har även tillkommit ett antal YH-utbildningar inom elektronikområdet. Branschen har framtiden för sig och elektroniken är avgörande för morgondagens hållbara samhälle.
För att säkra kompetensförsörjningen behöver vi påverka ungdomars yrkesvägval i tidig ålder, redan i förskolan citerat vår tidigare ordförande i branschorganisationen Svensk Elektronik, Maria Månsson. Det Strategiska innovationsprogrammet Smartare Elektroniksystem har i rapporten Attraktionskraft del 1 identifierat initiativ som stimulerar ungdomars elektronikintresse och utbildningar som leder in till denna möjliggörande bransch. I ett samarbete med NTA Skolutveckling har programmet dessutom utvecklat ett skolmaterial för grundskolans årskurser 4–9 med temat Smartare Produkter.
En annan viktig åtgärd för att stärka kompetensförsörjningen är att svenska teknikföretag och elektronikföretag i synnerhet behöver öppna upp sina arbetsplatser för Prao, APL, LIA, projektarbeten och X-jobb. Här får företagen en möjlighet att visa upp moderna arbetsplatser och intressanta jobb som gör skillnad. Det är viktigt att företagen tidigt kommunicerar sina förväntningar på blivande medarbetares förmågor beträffande både kunskap och social kompetens.
Branschen behöver även attrahera fler kvinnor till yrket, det måste finnas incitament för tjejer att upprätthålla teknikintresset under högstadiet och vidare genom utbildningssystemet. Kanske handlar det om att lyfta teknik inom vård och omsorg eller varför inte elektronik som löser miljöutmaningar? Vi behöver gemensamt finna nyckeln till framgång i denna länge debatterade fråga.
På EEPAB har vi länge jobbat med utbildningssystemet på olika nivåer, genom att forma innehåll i utbildningar så att det styr mot företagens behov inom ramen för kursplan, erbjuda praktikplatser och även indirekt genom vår rekrytering av nyutexaminerade studenter. Vi deltog även aktivt i projektgruppen när Teknikcollege i Strängnäs med elektronikinriktning och YH elektronikingenjör i Eskilstuna startades upp.
I dagsläget har vi en student som läser till Civilingenjör mekatronik i Cardiff på plats hos oss för att genomföra sitt år inom industrin. Vi startar också upp ett projekt med MDH, finansierat av Tillväxtverket där en nyutexaminerad student går in och stödjer ett KTP-utvecklingsprojekt under ett år. I min roll som VD handlar det ofta om att agera ambassadör för EEPAB och elektronikbranschen, ställa upp när frågan ställs och beskriva de möjligheter som branschen kan erbjuda studenter både under och efter slutförd utbildning. Att ta emot studerande och jobba i projektform med lärosäten är för oss en självklarhet – vår målsättning är att bygga upp en relation med våra nationella utbildningsanordnare och tidigt fånga morgondagens talangers intresse!